Vi kan inte längre hälsa på varandra som vi gjort. Att ta i hand har varit vårt sätt att bekräfta den vi möter. Ett första steg till tillit. Att krama har varit vårt sätt att möta våra vänner och familj. Vad händer nu när social distansering har infiltrerat sig i människans natur? Hur motverkar vi psykisk ohälsa och ett splittrat samhälle? Hur skapar vi tillit och närhet utan den fysiska kontakten? Kan vi genom konst och kultur uppmuntra ett nytt beteende? Något som går djupare än en handskakning eller en kram? Kan vi utveckla en ny kultur för tillits-skapande och närhet?

“Jag ser dig” får en ny mening

När vi är ute och promenerar söker en del utav oss ögonkontakt mer än någonsin. Jag ler. Hen ler. Vi hittar en kontaktpunkt i distansen. En gemensam nämnare. Vetskapen om rådande situation. Och förståelsen för varandra. 

Kan vi byta ut armbågs- och fothälsningen mot ögonkontakt som tillåter individerna att mötas på ett djupare plan? Ett fast-track till tillit med tangons “cabeceo”.

Låt oss lyfta blicken från där vi står nu och röra oss respektfullt mot ett socialt hållbart samhälle. Kanske är det denna öppning vi behövde.

En konkret lösning

Vi vill utforska en ny konstnärlig metod för att uppmuntra tillit mellan människor, baserat på tangons filosofi och principer, framförallt det som händer redan innan dansen börjar – “Cabeceo” – då två individer på distans skapar kontakt och ett samförstånd genom ögonkontakt. 

Hur vi kan anpassa oss till nytt sätt att relatera till andra människor / andra kroppar och använda oss utav den fysiska distansen på ett positivt sätt?

Under tre månaders tid vill vi utveckla den konstnärliga metoden samt organisera minst två workshops m tillhörande utrustning (övr kostn). Ett fysiskt samt ett digitalt sammanhang. Vi vill kartlägga & samarbeta med andra aktörer inom vårt fält.  

Vi positionerar oss i regionens kulturliv genom att fokusera på kultur för meningsskapande med högt deltagande. En upplevelsebaserad pedagogik uppmuntrar till ett lärande och transformation som uppstår i utforskandet av individen och individen i samverkan med andra. En kombination av performance art och co-design.

Vi ska kartlägga, välja ut och fokusera på en specifik stadsdel i Malmö och bjuda in boende i olika åldersgrupper, fastighetsägare och näringsidkare. 

Frågor som vi vill utforska:

Kan man skapa närhet och tillit på distans?

Kan vi ersätta fysisk hälsning med ögonkontakt / “ögon-hälsning” – likt Tangons “Cabeceo”?

Vilka skillnader/likheter hittar vi mellan fysiskt och digitalt rum? 

Hur anpassa metoden till både fysiskt och digitalt rum?

Hur kan vår konstnärliga metod bidra till ett återfinnande eller nyskapande av ett socialt sammanhang?

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Team

Mina Legnered (41 år) är en tangodansare och co-designer som studerar Kulturproduktion på Malmö universitet. Hon är även en kreativ ledare och kommunikatör som inspirerar, brygger broar och med lätthet gör att människor känner sig välkomna. Hon har hittills genomfört två framgångsrika tango för tillits-projekt. (www.minalegnered.com)

Sommaren 2019, co-designade Mina tillsammans med ett fastighetsbolag och 6 tango-entusiaster ett sommarprojekt för att uppmuntra social gemenskap till en nybyggd gård på Nydala. “Malmö Tango Love” blev paraplyet som samskapade en varm tangoupplevelse för de boende i området en gång i veckan under 7 veckor. I upplevelsen ingick metoder för att skapa grupptillhörighet, tango-lektion, levande musik och något varmt att dricka. En del grannar medverkade, en del satt vid borden runt om och kikade och samtalade. Dansare från andra delar av Malmö deltog. Nybörjare som mer avancerade. För många första gången de besökte Nydala. 

Nidia Martínez Barbieri (42 år) är dansare och koreograf med bas på Danscentrum Syd. Nidia jobbar med samtida dans och har skapat olika projekt inom Argentinsk tango. (www.nidiamartinezbarbieri.com)

Den 26e maj på Trädäcket vid T-bryggan testade Mina och Nidia för första gången ett performativt medskapande. De 6 deltagarna fick uppleva tangons kultur och livsstil, ett universalt språk med koder. Tangon skiljer sig från andra sociala danser på många vis. Den beröringspunkt vi ville lyfta fram är hur tillit skapas på distans innan man börjar dansa. Även här inkluderade vi varm dryck som ramade in reflektionsstunden tillsammans. Vi fick god respons.

Johanna Tysk (37 år) har en MFA i Transdisciplinary Design från Parsons School of Design i New York och lång erfarenhet av gränslandet mellan design, konstnärliga uttryck och social utveckling. Hon arbetar halvtid som forskningsingenjör på Linköpings Universitet, med jobbort Helsingborg där hon stöttar Forsknings och utvecklingsenheten i tvärsektoriella innovationsprocesser och kunskapsbyggande. Hon driver också egen firma med uppdrag inom folkbildning, förändringsstrategi och kreativa angreppssätt till komplexa utmaningar. (http://kokolabs.org)